Dissektion

Just nu håller vi på med ett moment som heter MiR (människan i rörelse) och det handlar om rörelseapparaten, dvs. alla våra fyra extremiteter samt ryggen. Det vi studerar är främst anatomi, i form av osteologi (benlära), artrologi (ledlära), myologi (muskellära) m.m. Till detta moment ingår därför dissektion, där vi nu själva får hålla i skalpellen och actually dissekera. Fram tills nu har vi nämligen endast fått betrakta färdig-dissekerade preparat, men nu är det alltså vår tur att ta fram alla olika anatomiska strukturer. Jag tänkte därför försöka skriva lite om våra dissektioner.

Som jag förstått, är det tydligen bara KI och Uppsalas universitet som fortfarande har dissektioner, medan de andra lärosätena helt övergått till modeller och datorprogram, som t.ex. Sectras visualiseringsbord (används på KI också). Jag föredrar definitivt KI:s upplägg och tycker det är en stor förmån att kunna vara med om dissektioner, där man faktiskt själv tar fram strukturer och bättre förstår hur t.ex. n.obturatorius förhåller sig till m.adductor longus. Man inser också hur stor anatomisk variation det är mellan människor och att det många gånger skiljer sig enormt från läroboken.

Trots att dissektionerna är lärorika, blir nästan alla emotionellt påverkade och reagerar på ett eller annat sätt. Och det går sällan att förutspå hur man själv kommer reagera. Men som tur är, är inga dissektioner obligatoriska och man tvingas aldrig att utföra något man inte vill. Jag personligen har hittills inte alls känt mig känslomässigt påverkad, och det känns tryggt. Samtidigt kan jag känna mig lite för likgiltig och opåverkad… Även om man tycker det är svårt med dissektioner, tar sig de allra flesta över denna tröskel, och det finns alltid stöd och hjälp att söka. Att vi får bemöta döden så pass tidigt i utbildningen tycker jag är oerhört viktigt. För som läkare och läkarstudent är det något vi inte kan undankomma, så ju tidigare vi lär oss desto bättre. Klarar man inte detta steg, kan det vara en indikation på att du valt fel.

Tillbaka till upplägget för våra dissektioner. Under de kommande veckorna har vi alltså nästintill ett dissektionspass varje dag. På respektive pass är man med sin 4-grupp och dissekerar alltid vid samma bord och preparat. Vi följer en tydligt instruktionsmanual och varje grupp har fem anatomitutorer (äldrekursare) till förfogande. Till varje bord hör fem olika 4-grupper som alltså dissekerar på samma preparat under olika pass. Alla kommer därför inte kunna utföra varje steg i manualen, utan tanken är att man lär sig av varandra, de moment man själv inte utfört. MiR avslutas sedan med en stationsexamination, men denna gång sker examinationen inte bara på plastmodeller utan även på de humana preparat som vår klass arbetat på.

This entry was posted in Läkarprogrammet, T2 by linnealin. Bookmark the permalink.

About linnealin

Hejsan! Kul att du har vägarna förbi min blogg! Mitt namn är Linnea, just nu T5:a på läkarprogrammet. Jag är en 21 år gammal, uppväxt i Linköping och är en av KI:s studentbloggare. Hösten 2015 tog jag med mitt pick och pack till huvudstaden och påbörjade studier på KI:s läkarprogram. Målet är att kunna hjälpa människor och fascineras ännu mer kring människokroppen. Annars då? Har ett genuint intresse för musik och tillägnar min lediga tid åt att gå på konserter på Stockholms konserthus, klinga på mitt piano och spela lite fiol. På bloggen kommer du få följa mig genom min tid här på KI, med alltifrån studentaktiviteter och pluggtips till sushibilder och tankar kring livet. Vid frågor och funderingar når ni mig alltid via bloggen eller e-post: linnea.lin@stud.ki.se

2 thoughts on “Dissektion

  1. Måste då få veta och fråga då jag själv är väldigt intresserad av läkarprogrammet, men just detta moment känns väldigt obehagligt att läsa om. Är det djur ni utför diessektionerna på? Är dem levande? Vad för sorts djur är det ? Tacksam för återkoppling i frågan. Mvh Isabelle

    Like

    • Hej Isabelle! Dissektionerna sker alltså inte på djur, utan det är humant. Och nej, inget är levande. Dessa människor har alltså donerat sina kroppar till ändamålet dissektion och har gjort ett aktivt val, där de är väl medvetna om vad det innebär.

      Du är inte ensam om att tycka att detta verkar obehagligt, utan det är den naturliga reaktionen. Men samtidigt ska du veta att vi studenter och även donatorerna, blir väl omhändertagna. Även kirurger och ortopeder övar sina ingrepp i samband med våra dissektioner. Otroligt lärorikt! Tycker man denna tröskel är svår att ta sig över, finns all möjlig hjälp på KI.
      Hoppas det var ett tillfredsställande svar.

      Like

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s